din första vän, som du delade allt med,
berättade allt för,
som alltid tröstade dig när du var ledsen.
kmr du ihåg din första vän?
det gör jag..

ibland kan man önska att man inte gjorde det
för man kan sakna henne så mkt
undra om hon tänker på dig
lika ofta som du tänker på henne
se henne på stan och hon möter din blick
men ignorerar dig..
ni hade inte bråkat, ni bara gled isär..
långsamt.. tills det var över

tänk dig att din första bästa vän
inte såg dig som sin första bästa vän..
och att hon var kär i din största kärlek
utan att du visste om det förän 10 år senare..
hur känns det?
jo som om allt var fejk,
som om hon verkligen inte älskade dig
lika mkt som hon sa..
som om du inte betydde nåt för henne
fast hon sa det..

det kanske var sant att hon verkligen
var din bästa vän, men att hon bara inte
vill erkänna det längre..
hon kanske skämdes för dig,
insåg det senare och ville
inte ha med dig att göra?
eller saknar hon dig innerst inne?

kan man lita på sina vänner?
eller är allt fejk?
finns det verkligen nån som är din
bästa vän, eller är det bara nåt man säger..
av vad jag har upplevt så kan jag inte lita på att
bästa vänner verkligen finns..

förlåt för om du skämdes över mig,
eller vad det nu var för fel
det verkar inte som om du saknar mig längre..
men jag saknar dig<3

tre år sen, men det känns som mer..
vrf ska det vara så här?
jag har inte tänkt på dig så här mkt förut..
men nu när jag ser dig med dina nya vänner
börjar jag inse att släppa dig var det
största misstaget jag gjort..
för jag vet att vi var som gjorda för varandra
det visste jag redan från början
du fick mig att känna mig speciellt
och trygg..

jag ska inte skylla på dig, även om jag försökt
det är varken ditt eller mitt fel
det var ödet som satte ihop oss till ett
och det var ödet som tog dig ifrån mig<3
det är inte meningen att vi ska vara bästa vänner längre..
jag kmr aldrig glömma det vi hade..
jag älskar dig<3

du och jag för alltid bästa vän<3